Älskade besökare i våra områden – om de visste hur välkomna och önskade de är. Det är de som ger oss som bor och arbetar här möjlighet att faktiskt göra det. Och så kom coronasommaren. Med den följde många nya ansikten som nu också ville upptäcka vår vackra natur. Där och då blev det uppenbart att vi och våra gäster inte alltid är redo för varandra.

Det blev en lärorik sommar, det är vi nog alla överens om. Några lärdomar hade man helst velat vara utan. Vi har samlat fyra erfarenheter från Helgeland, Hemavan Tärnaby och Gold of Lapland som vi helst inte vill göra igen, men som har uppstått av en mycket angenäm anledning – att så många vill vara här. Till nästa år ser vi till att ha fixat det här:

Fler uppförandekoder – det ska vara lätt att göra rätt!
Med ovana besökare i naturen krävs betydligt mer konkret och tydlig information än tidigare. Personal runt om på anläggningar och i handeln vittnar om att de har fått en helt ny typ av frågor från ovana besökare. De kan vara osäkra på allt från klädsel till möte med djur, sjukvård och förväntad service . Här finns massor att göra både på företagsnivå och destinationsnivå. Vi måste ta av oss glasögonen som gör oss hemmablinda och anstränga oss att se vårt område ur förstagångsgästens perspektiv. Vilka frågor uppstår då? Dessa ska helst besvaras på webbar och sociala media så att gästerna har en ärlig chans att förbereda sig innan ankomst; Vad får man göra? Vad bör man göra? Vad får man absolut inte göra? Säg det rent ut bara!

Fler ställplatser för husbilar och tält
Under sommaren har så många som upp til 300 gäster per dag avvisats från campingplatser på Helgelandskusten. Var de tog vägen istället oklart, kanske hittade de någon enskild plats eller så hittade de det där stället där det redan stod fem, tio, tänk 20 (!) husbilar på en naturskön plats, utan tillåtelse från markägare och någon som helst service. De lämnar naturligtvis spår efter sig som någon annan får ta hand om. Kanske är lösningen privata markägare som ska kliva fram och erbjuda plats eller så kommuner och även enskilda företag förstås. Att fler kommer att resa på egen hand de närmaste åren är tämligen säkert och dessa måste få tillgång till ytor och service på nya sätt. 

Sophantering måste en gång för alla få en lösning!
Det är ohållbart att våra gäster som vill göra rätt inte kan göra det på grund av dåligt utbyggd infrastruktur och beslut som faller mellan stolarna. Här måste kommunerna kliva fram och förhandla med företag inom avfallshanteringen. Om motargumentet och hindret stavas pengar så blir det ett utmärkt tillfälle att introducera Mervärdes-koncept på fler platser. Det går ut på att alla som nyttjar tjänster och aktiviteter är med och betalar genom att handla från de företag som är anslutna till konceptet och som i sin tur betalar en avgift eller procent till ett destinationsbolag, förening eller kommun. Då blir det hållbart både för miljön, ekonomin och upplevelsen. Sophantering är definitivt en sådan tjänst.

Var ska våra naturälskande gäster gå på toaletten?
Det är minsann ingen skitsak, det är i allra högsta grad ett väldigt konkret problem. Har du själv klivit ett steg utanför den spontant uppkomna parkeringen så vet du. Bakom var och varannan buske/stubbe/tuva så ligger antingen toapapper, blöjor, bindor eller till och med ”det” helt i det fria. Här har destinationsbolag, kommuner, länsstyrelser och lokala föreningar ett jobb att göra tillsammans. Hur kan vi tillgodose människors behov av toalett även om det är i skogen? På särskilt hårt ansatta platser måste det gå att hitta gemensamma lösningar. Varför inte en QR-kod med ett swishnummer på insidan av toadörren eller på informationstavlan vid parkeringen till den förening som ansvarar för att hålla rent på just den platsen? På så vis lär vi också fler att betala för frågor som ingen enskild äger. 

Och nu då?
Det här är alltså sådant vi har sett och hört i samtal med företag och destinationsföreträdare. Bärkrafts uppgift är att lyfta frågorna, komma med goda exempel och att skapa engagemang. Vi kan inte ensam lösa detta, men vi är en röst som påtalar behoven och kan se till att rätt personer möts och öppnar en dialog. Vi kommer att fortsätta arbeta med dessa frågor på olika sätt i våra deltagande kommuner. Har du tips och idéer eller tankar som väcks, så tveka inte att kontakta någon av våra projektmedarbetare.